Foto: från öppna källor
För att förbättra din egen livskvalitet är det värt att förstå var källan till denna känsla kommer ifrån och hur du kan bli av med den
Konstant skuld är inte bara en känsla utan en vana som kan förgifta ditt liv i flera år. För att förbättra kvaliteten på ditt eget liv bör du förstå var källan till denna känsla kommer ifrån och hur du kan bli av med den. Livscoachen Vitaliy Kursik berättade om det i sin kommentar till RBC-Ukraina.
Varför vi klandrar oss själva
”Det är mitt fel”, ”Jag gjorde bort mig igen”, ”Om jag hade gjort saker annorlunda” – sådana tankar är bekanta för många människor. Enligt Vitaly Kursik bildas vanan att ta skulden för allt ofta i barndomen.
”Om du straffades med tystnad, manipulerades med ord som ”du får mig att skämmas” eller tvingades att vara bekväm, blev skuld ett sätt att kontrollera dig själv och världen omkring dig”, förklarar experten.
Det kan också vara ett sätt att hålla kvar kontakten med nära och kära. ”Om jag har skuldkänslor betyder det att jag kan fixa något. Så allt är inte förlorat”, tillägger Kursik.
Varför det är dränerande
Enligt en livscoach tar det inte bara mycket energi att leva i ett konstant självanklagande läge utan förstör också självkänslan.
”Även när du har rätt, även när du gör ditt bästa – är du fortfarande skyldig till något. Det tvingar dig att ta ansvar, inte bara för dig själv, utan även för andra. Och det är en giftig överbelastning”, konstaterar han.
Hur man bryter skuldcykeln
Vitaly Kursik råder:
- ställ dig själv frågan: ”Är det verkligen mitt ansvar?”
- Fånga den ”inre kritikern” i hetluften: om du hör något i ditt huvud som ”du klantar alltid till det” – stoppa det
- Skilj på skuld och ansvar. Att erkänna ett misstag är en sak. Men att leva med känslan av att man är en dålig människa är en helt annan sak.
Att tillåta sig själv att vara en person med rädslor, misstag, kaos i huvudet och en önskan om att springa iväg. Det är okej att göra det. ”Att ta sig ur skuldcirkeln handlar inte om att springa iväg. Det handlar om att växa upp, om gränser, om friheten att vara sig själv”, avslutar Vitaly Kursik.
Kommentarer:
